Valeria hade stannat till inför det sista trappsteget som ledde ner till sjön. En beslutsam min vilade i det mjuka anletet när hon blickade ut över det mörka vattnet som låg framför dem.
"'Rion. Hera," Hon trevade efter syskonens uppmärksamhet. "Snart är det våran tur, det måste det vara." Rösten var fylld med en inlevelse för situationen som Valeria snart såg sig, och sina syskon, stå inför. När hon var på väg att ta ett ytterligare steg fick en duns i hennes sida Valeria att nästan tappa balansen. ...
↧