Ikaros satt stilla vid ruinernas utkanter djupt försjunken i tankar. Någonstans i bakgrunden låg Babs på en stenformation och höll koll på honom och området. Han hade suttit still så länge att bakbenen börjat domna med blicken fäst på en gigantisk snäcka som var i full färd med att äta en lågt hängande gren. Med enorm fascination studerade han hur den långsamt, långsamt rörd sig framåt och med små bestämda tuggor tog sig igenom blad efter blad. Han hade aldrig sett en så stor snigel i hela sitt ...
↧