Nattens mörker låg som ett tjock täcke över ruinerna och på himlen lös den bleka månen halv och stjärnorna gnistrade som tusen och åter tusen små diamanter. Här och var på den mörka himlen drog små fluffiga moln förbi. Man kunde höra nattens varelser röra sig i mörkret.
Den mörka varghanen gick med försiktiga steg i det ytterst märkliga ställe han kommit till. Han hade tappat bort son vän och letade nu efter henne utan framgång. Plötsligt hade han upptäckt att han hamnat på ett mycket förunderligt ...
↧